Vila i undergången

Kulturnyheter | Jag står mitt i gatan och tittar upp mot Hotell Hiltons fasad. Uppe på tionde våningen har ett träd växt ut ur ett av hålen där det förut satt fönsterrutor. Större delen av det höga huset är täckt av grön växtlighet. Det är sommar och det är varmt. Staden står tyst runt om mig. Södra Förstadsgatan är täckt av högt gräs som växer ur den spruckna asfalten. Längre bort vid SE-bankens trasiga skyltfönster betar en vildsvinssugga med sina ungar. Jag börjar gå. Jag ska till havet.

Här någonstans somnar jag alltid. Varför får tanken på ett postapokalyptiskt Malmö mig att kunna slappna av och somna när huvudet snurrar av stress?